Tror jag lägger ner det här med att blogga, har fullt upp med att läsa andras och fundera över dessa. Hinner dessutom inte skriva ner allt jag vill skriva om. Ska fundera…
Arkiv för februari, 2007
Cool – förtydligande
Alltså, som förtydligande – ibland blir jag inte tagen på allvar märker jag (pratar om min yrkesroll nu). Och det krävs tålamod att arbeta upp ett förtroende som håller i längden. Och det känns skönt att jag ser även detta idag. Har inte förstått hur det varit tidigare, mina egna känslor tog för mycket plats…..
Men konstigt nog så hänger det ihop med att jag släppt alla förhoppningar om att någonsin kunna göra karriär – visst är det konstigt…. Känner inte att jag har något behov av att försöka bevisa något eller prestera något. Jag gör mina arbetsuppgifter och jag gör dem så bra jag nånsin kan och jag är nöjd med det.
Ja, det är svårt att förklara, är lite trött nu, ska gå och susselura nu. Ny dag imorgon! Natti natt!
Att vara cool
Det är så himla skönt att upptäcka att man blivit så mycket starkare än man någonsin trodde att man skulle bli! Och att dessutom veta att ens potential är så mycket större än man tidigare själv förstått – känns mycket tryggt. Tänk dig att kunna lägga ditt eget jag åt sidan och inte behöva reagera personligt på allting – vilken oerhörd lättnad och frihetskänsla!!! Att under ett möte kunna ställa vilka frågor som helst och sen lugnt kunna betrakta de övriga deltagarna och läsa av dem och nästan kunna förutspå deras reaktioner. Jag själv tar inte åt mig eller känner mig generad eller tillrättavisad eller önskar beröm. Jag bara finns och kan lugnt iaktta hur de andra kategoriserar mig allt utifrån deras egna personliga känslor och upplevelser…. Hm, kuslig men mycket skön känsla. Jag får ju distansen och kan tänka och agera med ett mer överskådligt perspektiv – vilket är mycket positivt.
De andra är kvar där nere och faktum är att jag skiter fullständigt i vad de tycker och tänker. I dag är det så många som har åsikter om allting, även jag, fniss, men jag tycker att det synd och skam att vi hellre fördömmer än upplyfter. Varför har vi så svårt att ge varandra beröm? Vi kan inte ens ta emot beröm trots att det bara behövs ett ”tack”.
Men jag är glad för min egen skull. Jag är stolt över mig själv som kommit så långt i min utveckling. Idag känns det som att jag har struktur på livet, jag kan tackla obalans på ett bra sätt, världen rasar inte om något händer. Jag vet ju ändå att allting ordnar sig på något sätt och bara den tanken gör att jag blir lugnare och kan se klarare.
Hm, jag mår bra idag! Jag är faktiskt ganska lycklig 
Och det känns så himla skönt!
Skickar en stor Alla Hjärtans Dag – kram till alla bloggare.
Lunchprat och slalom
Jag är genomfrusen. Barnen har åkt slalom ikväll och tusan vad kallt det var. Jag satt och väntade 2 timmar i skidhuset, tur jag hade en bok med mig. Barnen gjorde det jättebra som åkte några svängar. Fy vad kallt, det gick rakt igenom allting!
Idag på lunchen pratade vi om att komma i tid. Någon fällde kommentaren att kommer man för sent hela tiden så hänger det på dålig planering. Jag sade då att det kan faktiskt hända saker. ”Men inte varje dag”, sade personen. Men jag som har en son med Tourettes Syndrom med ADHD vet hur svårt det kan vara. Bara att ta oss ut genom lägenhetsdörren på morgnarna är ett projekt i sig. Jag har nu börjat muta grabben med att han får en 5:a för varje dag han kommer i tid till skolan. Vi får se hur det går, han blir ju så lätt distraherad av allt som finns runt omkring honom. Men det går framåt hela tiden. Om jag tänker tillbaka hur det var för några år sedan så är det rena rama semestern nu. Säkerligen hänger det ihop med att mitt eget tålamod blivit så mycket större samt att han blir äldre och kan hantera sitt handikapp bättre.
Men åter till lunchpratet, jag blir ledsen när människor inte förstår hur det kan vara. Det låter så enkelt att det bara hänger på planering, men jag vet, som står klar kl 8.00 varje morgon vid ytterdörren och väntar på en son som springer runt och inte kan fokusera på det han verkligen ska göra, att det är lättare sagt än gjort. Delvis håller jag med, planering är ju ett måste i vårt liv, men saker händer. Det räcker med att håret ligger fel eller att någon kod inte hinner göras klart, för att världen ska rasa.
Människor som inte varit med om sånt här är så trygga i sina bekväma, lättsamma liv. Det har ingen aning! Jag skulle dock aldrig vilja byta med dem, jag har lärt mig så mycket genom mina barn och sonens syndrom. Jag har gråtit mycket genom åren men jag har också fått mycket glädje tillbaka. Och jag vet också att det finns lösningar på allt! Håller jag mig bara lugn som mamma så hittar sonen sin egen väg ur problemen, och det är väl den bästa hjälp jag kan ge honom. För eget ansvar måste han lära sig till den dag han ska ut och flyga på sina egna vingar.
Ja, nu ska jag snart krypa ner under ett varmt täcke och sova hela långa natten gäsp.
Fusk
Istället för att sätta in fler handläggare hos Försäkringskassan för att jaga de som fuskar med föräldrapenningen så tycker jag att man ska utbilda mer personal för att ta hand om dem som är mentalt svaga. Läste i tidningen idag om en kvinna som hade svalt bordsknivar, plocka fram en och tänk er själva att svälja en sån… Hon hade 12-13 stycken i buken!! Se på barnen som väntar på att få hjälp från BUP, kön är lång….
Ja, denna värld…
Mobbning…
På jobbet har vi en situation där en kollega faktiskt mobbas av 2 övriga. Jag tog upp samarbetsfråga förra veckan och nu verkar även jag vara på utfrysningslistan. Den ena kollegan blev märkbart sur för att jag vågade säga något över huvudtaget. Jädra skit, vad svårt det är! Jag bryr mig faktiskt inte om att de blir sura, det kan jag ta, men det blir ju så himla svårjobbat, fattar de inte det.
Jag, å min sida, kan inte bara stå bredvid och vara tyst och se den mobbade fara illa. Det fixar inte mitt samvete. Exempel, den mobbade kan ibland tyckas vara förvirrad och inte hänga med oss andra ibland, kopplar senare, om ni förstår hur jag menar, men det är väl inget att bli irriterad över. Tänk om jag själv i framtiden blir förvirrad, hur skulle då jag vilja bli bemött. Snälla, bespara mig er irritation och ilska och ge mig förståelse och hjälp istället!
Näe, nu måste jag jobba på. Känns dock skönt att ha luftat huvudet lite…
Tack till dig, blogguniversum!
(Hemlis, laddar för att våga lämna ut min websida när jag lägger in kommentarer. Puh, stort steg…innebär att jag måste våga stå för mina åsikter….visst är jag feg?)
Jag är en fegis….
…vågar inte lämna ut min web-site när jag en liten kommentar. Fniss, har lite komplex, tror jag, för att jag faktiskt har det så bra som jag har det. Jag har aldrig knarkat, dricker mycket sällan alkohol, röker inte, sportar lagomt så att kroppen är igång, ser ganska bra ut, har inga gråa hår trots att jag är över 40!, materiellt sett så har jag allt jag behöver även om jag aldrig har några pengar (+-0-konto, men det går runt och jag har inga skulder), jag har ett arbete att gå till och vänner som stöttar mig. Och det viktigaste av allt (i alla fall i min värld) jag har en familj, 2 underbara barn, en fästman och släktingar, som visserligen är utspridd över halva jordklotet, men de finns där, bra kontakt med mitt ex och hans familj.
Så vad i hela fridens dagar ska jag skriva om….
Jag får göra som de flesta andra, skriva om min vardag .
Puss och kram till alla!
Ja, denna värld…
Många timmar har jag ägnat åt alla spela Star Wars på X-box samt titta på Star Wars-filmerna tillsammans med min son och kan konstatera att Jedi-ordens koder är kloka. Säkerligen baseras de på den kloka Jesus ord (hoppas jag inte stöter mig med någon i denna enorma bloggrymd). Och liksom Anakin Skywalker så låter sig många människor drivas av sina känslor istället för att kombinera känslorna med ett klokt förnuft. Jag är inte ett dugg bättre, tvärtom så är jag mycket svag. Men genom att acceptera mina svagheter så kan jag vända dem till styrkor istället. Jag vågar konfrontera mina frustrationer, se vad som ligger bakom och därigenom vända läget från negativt till positivt.
Men det har tagit tid…. jag tränar hela tiden, ibland medvetet, ibland omedvetet. Har liksom blivit ett sätt att leva. Och det glädjer mig att kunna säga att det givit resultat. Precis som Jedi-riddarna lyckas jag idag oftast att behålla mitt lugn och inte låta galenskapen ta över. Det här finns ju överallt, se yoga t ex, är ju också medvetandeträning.
Min största önskan är att alla människor medvetet ska börja tänka och känna kärlek och omsorg om varandra. Lägg undan all avundsjuka, egoism och rädsla. Acceptera varandra för de vi är, älska varandra.
Jag förenklar det, jag vet….. men önska måste vi få göra.
Skrivångest och eviga frågor
Alltså, efter att ha surfat runt ännu mer bland alla bloggar som finns så får jag nästan skrivångest!! Alla dessa livsöden som berör en får mitt eget liv att kännas pyttefnuttigt… Det positiva är att mina egna bekymmer känns minimala i jämförelse med vad andra går igenom. Men samtidigt är ju mina bekymmer i högsta grad närvarande i mitt liv och något som jag måste hantera på bästa sätt samt hitta lösningar på. Jag kan, genom att läsa andras berättelser, förminska och få, hm vad är ordet jag söker…. rätt perspektiv? (när man betraktar något på avstånd) på ett av mina problem och därigenom hitta alternativa vägar att gå, se valmöjligheter som jag inte ser annars.
Varför denna blogg? Skriva har jag alltid gjort, dagbok, små anteckningar här och där, i mitt jobb som administratör. När jag var liten vill jag bli psykolog, advokat eller författare. Drömde om att skriva den ”stora romanen”, he he he…. Tyvärr räckte inte tålamodet och idéerna till. Men varför nu en blogg? Räcker det inte med en dagbok? Vet inte, kanske jag behöver lufta mina eviga frågor ut i rymden i hopp om att kanske få något vettigt svar…
Varför tro, hopp och kärlek? Funderade på det igår, det poppade bara upp i mitt huvud och sen fanns det inget annat alternativ. För jag tror på så mycket, jag hoppas alltid och kärleken finns hela tiden runt omkring mig.
Ja, en ny dag. Solen skiner, vi har 5 plusgrader och den sköna helg-vardagen tar vid )
Kram till alla underbara bloggare! Jag älskar er! )
En egen blogg
Jaha, så har jag då skaffat mig en blogg….. Vet inte riktigt vad jag ska göra här, men det ger sig väl. Har surfat runt lite i bloggvärlden och förstår att människor runt om i världen skriver om precis allt möjligt. En del lämnar ut sig själva helt ogenerat, typ som en sorts terapiform, en del fungerar som allmänna rådgivare för andra med utgångspunkt från sina egna liv eller intressen.
Hur vill jag göra? Har ingen aning…. Ska först lära mig hur jag får in inläggen etc. Hittade Carl Bildts blogg…undrar om prinsessan Victoria också har en?
Spännande.
