Daglig dialog i möten med vissa människor:
Tjena, läget? /ler/Bara bra. Du’rå? /ler/Jodå, bara bra. /ler tillbaka/
Vi ler och allt är så jädra bra hela tiden…. Men vad händer under ytan? Ser vi varandra överhuvudtaget?
Dagens komplimang
En av receptionisterna har uttryckt att hon tycker jag är företagets trevligaste person!
Tusen tack – förgyllde min dag!
Helt underbart!! Stort tack till min fd man för detta, han hjälpte mig ta bort allt virus som låg i datorn, så nu fungerar den igen. En av fördelarna med mitt ex.
I veckan var jag på tjänsteresa med min avdelning. Vi hade en mycket stimulerande och trevlig resa, hann igenom alla frågor som skulle behandlas, lagomt med samkväm på kvällen med givande diskussioner. Det enda negativa var att utfrysningen av en av oss var tydligare än någonsin. Mycket tråkigt…. Jag känner henne sen tidigare och pratade som vanligt med henne, men de övriga betedde sig konstigt, tyckte jag. Jag vet inte riktigt vad man ska göra för att motverka detta. Hon är i alla fall min vän och det kan inget ändra på.
Barnen är hemma igen, skönt. Igår slappade vi bara, men idag blir det utflykt, solen skiner och vi ska passa på innan regnet kommer i eftermiddag.
Kärleken funderar på att skaffa hus, han har fått en riktigt energikick av detta. Även om jag är rädd för att hamna utanför så tycker jag att han inte ska vänta med att uppfylla sina drömmar. Om vår kärlek är stabil så klarar jag att släppa honom och han klarar att ha omsorg om mig trots sitt eget livs uppfyllande.
Ekonomin känns stabil just nu, har koll på läget och hoppas på en bra semester. Vet inte riktigt vad vi ska göra ännu, har lite planer men inget spikat.
Kroppen känns också stabil, vitaminerna och omlägget av kosten har gett resultat. Plus våren så klart 
. Var på ”prova-på-yoga” häromdagen, hann bara hem efter resan och sen ner på stan. Men det var skönt, precis vad jag behövde, slappnade av helt och hållet. Men det är så himla dyrt för en hel termin, huuga ligen, inget för mig även om det skulle vara skönt.
Har inget nytt att skriva om just nu. Återkommer
”Du är så vacker, en kvinna värd att älska. Längtar, längtar efter dina mjuka läppar. Kyss”
SMS från min älskling som kommer och hälsar på imorgon kväll. Vi börjar med promenad, sen middag och avslutar med massor av älskog :-) = lycka .
Det gamla paret skulle ha sex
men gubben hade svårt att få in den.
Till slut tog han hjälp av ett skohorn.
Då säger den ena äggstocken till den andra:
- Nu är det nog sista gången för nu kommer han in på bår....
1. Att jag har ett bra liv
2. Mina älskade barn
3. Min älskade man
4. Min älskade katt
Fniss, det här blev inte mycket. En blogg jag var in på, sorry, jag vet inte hur jag länkar ihop sånt än, hade skrivit så fint och utförligt om sina 4 saker.
PS. Kom på vad jag ska göra idag. Blir städning av balkongen som ligger i söderläge plus skogspromenad med sonen. Vi har fiiiiiiint väder här idag
Blev inte alls som jag hade tänkt mig, men ändå bra. Vi åkte till farmor, sov över en natt och hämtade hem katten. Kärleken och hans ena son var sjuka så vi hälsade bara på lite snabbt. Jag kände mig som prinsen i sagan Rapunsell , stod nedanför balkongen och vinkade och skickade slängpussar medans barnen stod och blev generade, ”men mamma!”, och Kärleken vinkade tillbaka där uppifrån. När vi senare stod i skobutiken ringde han och sa att han klarar det inte, jag måste komma upp och ge honom en kram. Och det kändes SÅÅÅ skönt . Sen åkte vi för grabben, med lite bacillskräck, stod i hallen och ville inte vidröra något, sen stack han ut och dottern följde efter. Det är helknäppt att vi inte är tillsammans jämt, men vi hittar väl en lösning när tiden är inne. (Vändningen har verkligen kommit för mig! = skööönt.)
Katten kom alltså hem igår. Han har haft det jättebra hos farmor, men det märktes att han njöt av att komma hem, vilket kroppsspråk. Jag följde efter honom lite igår när han var ute och såg hur han gick och markerade upp hela reviret igen, retades med skatorna samt gled coolt förbi de andra katterna - the King is back! Han är helt klart annorlunda än andra katter, vi har haft sån tur med Z. När jag säger till honom att komma in kl 23.00 så sitter han där nere och väntar. När jag säger till honom att sova till minst kl 07.00 så är han helt tyst ända till 3 minuter i 7.00. Hos farmor har han varje dag lämnat bidrag till maten, en liten bit fångst som legat på farstubron (till farfars mindre förtjustning). En gång tog han en ekorre, blev ett mindre blodbad…… Alltså, han är en riktig jägare nu. Tur att jag har maskmedel hemma, ska tvinga i honom en tablett nästa gång han kommer in.
Igår kväll tittade jag och sonen på en japansk ninjafilm som handlade om en flicka som heter Azumi. Värsta blodbadet - och vilken mamma är jag som kollar på sånt med sin son! Han flinade bara och sa ”pappa skulla ALDRIG visa oss sånt här” och ”kolla, inte läskigt alls, jag vågar ju ha fötterna på golvet”.
Dottern hann bara komma hem så hade hon bokat sin bästis och jag fick skjutsa iväg henne för en övernattning igen. Ja, tonåringar…. Hon är jättefin, har varken blivit svartrockare eller punkare ÄN 
, syr sina egna kläder när hon kan (därför ska hon få en symaskin i julklapp), fixar med smycken och vågar ha sin egen stil istället för att bli en steretyp. Ja, det ska bli intressant att följa henne in i vuxenvärlden.
Så vad händer idag. Har ingen aning Hakuna Matata!
Det känns som om den kommit nu, vändningen. Både pga drömmen inatt, jag vet vart jag är på väg och jag har markerat vägen med en flagga så jag hittar den trots alla hinder som är ivägen, samt pga samtalet med Kärleken igår. Vi pratade bl a om min fd man och hans beteende (Kärleken känner ju honom väl) och jag blev medveten om att jag fortfarande låter mig tryckas ner av min fd. Det är så himla knäppt! Jag gick från en dominant och osäker mor till en dominant och osäker man. Ska det här förfölja mig resten av livet?
När jag tänker på alla pengar han lägger ner på sina bilprojekt så blir jag förbannad. Tänk vilken glädje som skulle fylla hans liv om han lade lika mycket energi på sina barn. Men det är klart, med barnen krävs det ju engagemang och man måste kunna släppa kontrollen och han vill kontrollera så att allting blir som han vill. Näe, fy sjutton, han ska inte kontrollera mig mer, pressa mig på pengar eller använda barnen som påtryckningsmedel.
Och inte hon (mamma) heller, men det tror jag att jag markerade ganska bra sist vi träffades. Det kändes skönt att behålla lugnet och bara meddela att vi inte utsätter oss för hennes dåliga humör längre och sen åka hem en dag tidigare än planerat. Hon försökte med att ”då har jag ingen dotter längre om ni åker hem” men jag replikerade bara med att ”jag älskar dig, mamma, men jag orkar inte med ditt humör och mina barn ska inte utsättas för detta”.
Jag tänker inte gå in på detaljer, det räcker med att jag vet vad som hänt och jag tänker inte lägga ner någon mer energi på det. Men jag ska erkänna att jag är ledsen över att det är så här. Jag saknar min mamma och jättemycket min pappa eftersom han är fast i deras skådesspel, det finns perioder när jag knappt fått prata med honom pga att hon känt sig utanför och uppfattat mig som konkurrent = absurt komiskt. Som tur är har pappa och jag hittat våra egna stigar där vi möts och där jag fått ta del av hans positiva livsanda. Vi är ju båda medvetna om mammas svagheter och blir därigenom starka tillsammans, kan ha överseende med vissa saker, säga emot om andra samt fortsätta älska henne trots allt, för det behöver hon. Utomstående personer uppfattar henne alltid som en mycket positiv och glad och aktiv människa. Visst, det är hon också, men hemma så har hon släppt fram den andra negativa sidan. Hon har mano-depressiva drag, är mycket uppåt ibland och sen blir det djupa nerdykningar, och hon är rädd för massor av saker, vilket gör att hon innerst inne är mycket hämmad. Hon vill hela tiden visa sig duktig, tyvärr på vår bekostnad. Ja, det är inte lätt att vara människa…..
Och dessa två människor, som under lång tid varit mina närmaste, har jag tassat på tå för. Jag måste träna mig på att tänka strategiskt istället för att var så jädra snäll hela tiden…. Komiskt, frigörelseprocesserna pågår hela livet. Men vi utvecklas ju också hela tiden = skönt.
Och jag är så lycklig och tacksam över att jag har en människa som Kärleken i mitt liv! Han får mig att känna mig trygg och ”hemma”, han ger mig respekt och förtroende och det gör mig lugn. Och därför så är det dags för mig att vända nu
…att barnen och jag var på en utomhus-arena, vi sprang runt, runt på springbanan och jag tänkte att vi måste hitta vägen ut. Jag tittade till höger och där såg jag utgången men helt plötsligt blev det snöstorm och utgången blockerades av en hel massa snö. Jag blev rädd för jag tänkte att nu hittar jag aldrig tillbaka utan måste springa runt här för evigt. Hur ska jag komma ihåg var utgången är? Men så kom jag på att jag kunde ju sätta en stor flagga ovanför utgången, då vet jag vart jag ska oavsett hur mycket snö som kommer i vägen. Smart, tänkte jag, och släppte och kunde sova vidare
Lite senare höll jag på med en jordgubbsodling, he he he, men den kommer jag inte riktigt ihåg.
Första drömmen symboliserar ganska exakt det jag känner just idag. Och jag är glad att jag redan i drömmen hittade en lösning på problemet = en flagga som leder vägen . Det här med att lösa ett drömproblem är något som jag fått med mig efter temadagen i yoga. Alltså, att redan i drömmen möta problemet istället för att vakna och må dåligt av en mardröm. Jag stannar istället kvar i drömmen tills jag lyckats vända den till en positiv. Under yogadagen lyckades jag ju både lösa upp mig själv i vatten tills bara ögongloberna fanns kvar OCH klättra upp ur mitt kronschakra och hitta mitt eget paradis.
Kronschakrat (KS), under första övningen skulle vi stirra på ett ljus och koncentrera oss och andas på ett speciellt sätt. Och då minns jag att jag lyckades klättra upp och ur KS men jag vågade inte släppa taget runt kanten, jag var så rädd…. Men under den sista övningen för dagen, jag minns inte hur vi började, minns bara vart den ledde, där höll jag på att få panik. Yogaledarna fick komma och fånga upp mig igen, såsom de gjorde med vattenövningen, och lugna mig, de frågade hur jag mådde, bäddade om mig med en filt och jag fick lägga mig ner på golvet. Och när jag låg där under filten så tänkte jag ”fortsätt nu då du har människor omkring dig som kan fånga upp dig, gå vidare i huvét och måla bort det mörka”. Så jag slappnade av igen och tog mentalt mod till mig och klättrade upp ur kronschakrat igen. Kanterna var taggiga och vassa, var rädd för att göra illa mig.
När jag kom upp och satt på kanten hade jag ett alldeles spegelblankt hav framför mig. På höger sida höll solen på att gå upp, där var det ljust, vackert och varmt. På min vänstra sida var det svart och mörkt och kallt, jag vågade inte ens titta åt vänster, burr. Men nu låg jag och tänkte att om jag lyckas få solen över till min vänstra sida och jaga bort allt det mörka så har jag lyckats med något enormt. Så mentalt lät jag solen stiga upp från höger, färgerna bländade mig, det var så vackert. Ju högre solen steg desto mer åt vänster tittade jag och till slut hade jag målat bort allt det mörka – och jag kände mig otroligt lycklig! Den känslan rör mig än idag.
Ibland när jag har det jobbigt så brukar jag lägga mig ner och ta mig tillbaka till kronschakrat och göra om den här proceduren. Den här gången har jag tyvärr inte gjort det förrän nu….hade glömt bort det…. Kändes skönt att skriva ner det, även om mina ord inte räcker till att förmedla hela känsloupplevelsen, inte heller förmedla allt det vackra som jag såg inom mig.
Ja, den mentala kraften är starkare än vi tror.
Lyssnar på P3 och där får man skicka in exempel på hur man vill bli ihågkommen, vad det ska stå för text på din gravsten. Min första tanke var ”hon tog det lugnt och tänkte logiskt”, he he he. Men det stämmer inte så bra eftersom jag varken tar det så särskilt lugnt eller är så bra på att tänka logiskt, he he he, men jag övar varje dag så till slut så kanske jag når dit.
När jag dör vill jag faktiskt inte ha någon gravsten, vill istället bli kremerad och utspridd i rörligt vatten, gärna vid havet, tänk Rotsidan J. Sen vill jag att mina närmaste samlas och berättar roliga historier om mig, äter smörgåstårta och skålar i konjak. Om jag får välja så vill jag att man minns mig för mitt goda hjärta och stora famn. Men även om jag passerar ganska omärkt förbi så gör det mig inget, för mina närmaste älskar mig och jag älskar dem och det är det viktigaste.
