Barnen och jag var och tittade på en lägenhet idag. Och det är ju konstigt….precis som jag visste med lägenheten jag bor i idag, att jag skulle känna mig hemma i den, så visste jag när jag tittade på den andra idag. Det var precis som om det var meningen, precis som om lägenheten bara gått och väntat på att jag skulle komma till den.
Jag ska tacka ja till den imorgon, förutsatt att ingen annan ligger före. Sen ska jag be att få nya tapeter, för det var lite skadat lite här och där, och går allt vägen skriver jag kontrakt, får bostadsbidrag och kan flytta in och förhoppningsvis må lika bra där som jag gjort här.
Hoppas grannarna är bra. Hoppas katten trivs och får vara ifred på gatorna där. Hoppas jag får bostadsbidraget så jag klarar det ekonomiskt. En fördel är också att om jag tar den lägenheten så kommer jag att klara mig UTAN bil. Det är alltså ingen panik på den fronten. He he he, förutom att Kärleken vill att jag ska skaffa en så fort som möjligt. Jag anar att det är för jag ska kunna köra upp till honom de helger jag inte har barnen, men så länge jag är utan så får han åka istället. Risken finns att han tröttnar, men jag måste göra det som blir enklast för mig trots att jag älskar honom. Har jag tur kan jag spara lite pengar istället.
Exet är fortfarande som en omvänd hand. För första gången på länge går det att prata normalt med honom. Jag hoppas att det håller i sig. Han var även mycket positiv till lägenhetsbytet.
Nu går vi och lägger oss. Barnen är jättetrötta efter gårdagkvällen när de fick sitta uppe och titta på en film. Men jag tror att vi tar en kvällsfika först.
Hakuna matata!
