Tro, hopp och kärlek

Jag har haft 2 jobbiga dagar. I tisdags gjorde jag och Kärleken slut. Jag kände att det här går inte, vi kunde inte ens planera vad vi skulle göra samt äta till jul, han hade inte ens tänkt så långt som till nyår. Så jag ringde upp igen och frågade hur vi skulle ha det. Skulle vi verkligen fortsätta så här? Jag ville inte åka till honom och känna så här. Hur skulle jag kunna slappna av då?

Han medgav att han kände likadant men blev samtidigt bestört och klämde i sig en hel kvarting OP’s snaps medans han pratade med en vän (efter vårt samtal). Så när jag äntligen fick tag i honom igen, ja då var han mycket berusad.

Nu har vi dock hunnit prata i nyktert tillstånd och det är jättejobbigt eftersom vi tycker så himla jädra mycket om varandra. Men båda är överens om att vi inte får till en bra vardag tillsammans, dels pga avståndet samt det faktum att ingen av oss vill flytta, dels pga andra hinder som komplicerar det hela. Och det blir liksom bara en plåga för oss båda att hålla på så här. Träffas en gång/månad, inte riktigt kunna planera för en gemensam framtid, bara ha livet liggandes på vänt hela tiden. Och erkännas måste att de gånger vi varit tillsammans med alla barnen så har det ju blivit lite kaotiskt och slutat med kris. Vi får ju ingen normal invänjningsperiod för barnen. Skitsvårt….

Nåja, nu har jag bestämt mig och vi är båda lättade – samtidigt som vi lider. Men det är dags att släppa taget och gå vidare. Vi har upplevt kärleken och vi ska minnas det goda. Tyvärr var omständigheterna inte de bästa för oss….

Jag var hemma igår, lipade halva dagen och jag har fortfarande ont i hela kroppen. Satt på förmiddagen idag på kontoret och kände att ingenting betydde något där. Gick hem efter besöket hos sjukgymnasten. På vägen hamnade jag på ett loppis och hittade en ny sockerströare! Någon mening med att gå in där Så det får bli min julklapp i år eftersom den gamla gick sönder för 1 månad sedan.

Vi ska dock fira jul tillsammans så att vi får ett bra avslut. Julklapparna måste ju delas ut. Jag tror att han köpt mig en yogamatta .

 När vi pratades vid idag höll vi på att hamna tillbaka i den gamla rutinen, men den här gången avbröt jag och höll fast vid att vi måste gå vidare. Plus att vi måste ha en period där vi inte har någon kontakt. Jag fastnar bara jag hör hans röst….. Vi måste bryta rutinerna….

Jag är bestämd, känns bra att ha tagit mitt beslut, men det är jättejobbigt eftersom jag älskar honom, hade ju sett min framtid tillsammans med honom. Men funkar det inte så funkar det inte, bättre att gå vidare. Nu vill jag bara att 2007 ska ta slut så att jag snabbt kan börja mitt nya liv i 2008 med ny lägenhet och nytt jobb.

Life sucks sometimes, but mostly it pays of well….