…att barnen och jag var på en utomhus-arena, vi sprang runt, runt på springbanan och jag tänkte att vi måste hitta vägen ut. Jag tittade till höger och där såg jag utgången men helt plötsligt blev det snöstorm och utgången blockerades av en hel massa snö. Jag blev rädd för jag tänkte att nu hittar jag aldrig tillbaka utan måste springa runt här för evigt. Hur ska jag komma ihåg var utgången är? Men så kom jag på att jag kunde ju sätta en stor flagga ovanför utgången, då vet jag vart jag ska oavsett hur mycket snö som kommer i vägen. Smart, tänkte jag, och släppte och kunde sova vidare 
Lite senare höll jag på med en jordgubbsodling, he he he, men den kommer jag inte riktigt ihåg.
Första drömmen symboliserar ganska exakt det jag känner just idag. Och jag är glad att jag redan i drömmen hittade en lösning på problemet = en flagga som leder vägen . Det här med att lösa ett drömproblem är något som jag fått med mig efter temadagen i yoga. Alltså, att redan i drömmen möta problemet istället för att vakna och må dåligt av en mardröm. Jag stannar istället kvar i drömmen tills jag lyckats vända den till en positiv. Under yogadagen lyckades jag ju både lösa upp mig själv i vatten tills bara ögongloberna fanns kvar OCH klättra upp ur mitt kronschakra och hitta mitt eget paradis.
Kronschakrat (KS), under första övningen skulle vi stirra på ett ljus och koncentrera oss och andas på ett speciellt sätt. Och då minns jag att jag lyckades klättra upp och ur KS men jag vågade inte släppa taget runt kanten, jag var så rädd…. Men under den sista övningen för dagen, jag minns inte hur vi började, minns bara vart den ledde, där höll jag på att få panik. Yogaledarna fick komma och fånga upp mig igen, såsom de gjorde med vattenövningen, och lugna mig, de frågade hur jag mådde, bäddade om mig med en filt och jag fick lägga mig ner på golvet. Och när jag låg där under filten så tänkte jag ”fortsätt nu då du har människor omkring dig som kan fånga upp dig, gå vidare i huvét och måla bort det mörka”. Så jag slappnade av igen och tog mentalt mod till mig och klättrade upp ur kronschakrat igen. Kanterna var taggiga och vassa, var rädd för att göra illa mig.
När jag kom upp och satt på kanten hade jag ett alldeles spegelblankt hav framför mig. På höger sida höll solen på att gå upp, där var det ljust, vackert och varmt. På min vänstra sida var det svart och mörkt och kallt, jag vågade inte ens titta åt vänster, burr. Men nu låg jag och tänkte att om jag lyckas få solen över till min vänstra sida och jaga bort allt det mörka så har jag lyckats med något enormt. Så mentalt lät jag solen stiga upp från höger, färgerna bländade mig, det var så vackert. Ju högre solen steg desto mer åt vänster tittade jag och till slut hade jag målat bort allt det mörka – och jag kände mig otroligt lycklig! Den känslan rör mig än idag.
Ibland när jag har det jobbigt så brukar jag lägga mig ner och ta mig tillbaka till kronschakrat och göra om den här proceduren. Den här gången har jag tyvärr inte gjort det förrän nu….hade glömt bort det…. Kändes skönt att skriva ner det, även om mina ord inte räcker till att förmedla hela känsloupplevelsen, inte heller förmedla allt det vackra som jag såg inom mig.
Ja, den mentala kraften är starkare än vi tror.
